Har du någon gång känt livet är för bra?

Det är för hoppfullt.

Det är för perfekt.

Allt klaffar. 

Alla saker.

Alla ting.

Jag kan inte hjälpa undra om vissa saker är för bra för att vara sanna.

Jag känner lusten av att bara röra till det.

Inte göra det uppenbara.

Chocka alla.

Göra det man absolut inte ska.

För nu känns det för lätt.

För lätttillgängligt.

Jag vill kämpa.

Jag vill blöda.

Jag vill känna att jag lever för nu ler livet åt mig.

Och jag kan inte hjälpa ryta tillbaks.

Jag ska väl vara tacksam

vilket är svårt när man får allt serverat.